| |
Från sällskapshund till kofösare
Om några kor bryter ut och hamnar lite på efterkälken är västgötaspetsen Dagny där och samlar in dem igen och driver dem till flocken. Bilder: Peter Åklundh
|
|
|
|
Publicerad: 13. Oktober 2004 02:00
En liten tuffing som kan göra ett stort jobb. Förr användes västgötaspetsen som vall- och gårdshund men de senaste decennierna har den levt som sällskapshund. Nu är rasen på väg att etablera sig som kofösare igen.
Ute på den kuperade ängen kommer en flock kvigor travande. De stannar upp en stund, sedan bär det av i samlad tropp igen. Några bryter ut och hamnar lite på efterkälken. Men snabbt är Dagny där och samlar in dem igen och driver dem till flocken.
När en av dem ändå envisas med att hamna på efterkälken får den sig en rejäl åthutning i form av ett nyp i bakbenet.
Kofösaren som har sådan respekt med sig mäter inte mer än 30 centimeter över marken.
En stor hund i litet format, förklarar en av dem som redan är frälst i rasen, den ursvenska nötvallaren västgötaspets.
En hund som ger mersmak, säger en matte som går förbi med tre koppel och tillhörande ulliga valpar.
På ängen som ligger i Möllarp, strax utanför Hässleholm, pågår vallanlagstest för västgötaspetsar. Testet som sker under gemytliga och avslappnade former har samlat ett 20-tal västgötar med hussar och mattar till och med från Danmark och Tyskland. Men också andra intresserade är med, bara för att titta.
.jpg)
Från att tidigare varit sällskapshundar är västgötaspetsen på väg att etablera sig som kofösare.
|
|
Heelers i England
I England kallas de små nötvallarna för heelers. Det är för att de nyper i hälarna, berättar Örjan Skoglund som är den som sköter anlagstestet då han har tar en paus i testandet.
Också familjen Nilssons kvigor pausar i väntan på nästa adept. De ser inte särskilt berörda ut av situationen utan står lojt i en hörna av hagen och väntar.
De är vana vid att vallas, säger Eva Nilsson som gärna upplåter kreatur och mark för testet.
Jag vill gärna bidra till att föra vallinstinkterna vidare.
Själv är hon uppvuxen med vallande västgötaspets som vallade boskap. När hon och maken själva började driva lantbruk och hade en del besvär med att få hem kossorna blev västgötaspets den naturliga lösningen. Sedan har det fortsatt med fler kofösare och uppfödning i liten skala.
Fördelen med västgötaspets är att de inte behöver hålla på att valla hela tiden. De fungerar utmärkt som familjehund också. De kan ta det lugnt och koppla av mellan varven, säger Eva.
.jpg)
Från att tidigare varit sällskapshundar är västgötaspetsen på väg att etablera sig som kofösare.
|
|
Som sällskapshundar
I Sverige finns västgötaspetsar. De flesta av dem fungerar enbart som sällskapshundar.
Och det är inte alla som har vallanlag, påpekar Örjan Skoglund som uppskattar att kanske hälften av hundarna har vall i sig, i större eller mindre omfattning.
Räknar man sedan dem som används i vallning handlar det om ett fåtal.
Örjan Skoglund berättar att anlagstestet helst ska ske i tidig ålder. När hunden är sex till åtta månader och ännu inte lärt sig för mycket lydnad vilket lätt hämmar instinkterna.
Under testet tittar domaren på hur hundarna hämtar och driver ihop boskapen. Om den vill jaga efter eller är helt ointresserad.
Jag vill se om hunden jobbar målmedvetet, om den stannar upp och tänker till, om den pendlar och försöker hålla ihop flocken.
Skadar sig sällan
Extra plus är också om hundarna som testas nyper till när det behövs.
Det ser farligt ut när de små hundarna tuggar till med framtänderna i bakhasorna på kvigorna.
Men det är mycket sällan de skadar sig. De biter i det ben som kon sätter ned och då kan den inte sparka. Hunden är snabb på att ducka och flytta undan, säger Örjan Skoglund.
Det finns också västgötaspetsar som vallar hästar och då blir mästare på att hinna undan.
Vid anlagstestet bedöms hundens intresse och arbete enligt en femgradig skala: inga vallanlag, mindre, goda, mycket goda eller utmärkta vallanlag.
Örjan Skoglund berättar att en riktigt bra nötvallare inte bara föser kor utan även kan hämta hem dem.
Det går att skicka ut dem upp till en kilometer i kuperad terräng för att hämta hem ett 80-tal kor.
Han berättar att även boskapen lär sig att känna igen skallet och reser sig när de hör det och börjar gå hemåt.
Av de 20 hundar som testades var det en handfull som fick utmärkt i sitt protokoll. Uppgifterna från anlagstestet förs in Specialklubben för västgötaspets register. Där kan den som är intresserad av att avla på vallanlagen hitta en lämplig hane eller tik.
Marie-Louise Lindell
04447 000
marie-louise.lindell@kristianstadsbladet.se
|
|
|
|
