Vallande västgötar

I år, då vi möts av Kennelklubbens 100-årsslogan om att "hunden behövs i Sverige", kan det vara intressant att få möta två hundar som passar in på den beskrivningen. Nilla och Agnes är två västgötaspetsar, nio respektive två år gamla, som hjälper sin ägare med att utföra vissa jobb somdet tidigare krävdes ett tiotal man för att klara.

För Örjan Skoglund, som har hand om kor och kvigor till Kantahls jordbruk på Skästa gård, betyder hans hundar att han ensam klarar av alla förflyttningar av de 60-80 djuren. Både utomhus och inomhus i ladugården använder Örjan sina västgötaspetar till arbete.

Den yngsta tiken, Falkboets Agnes (korr. hon heter Brokärrets Agnes egen not.) hjälper husse i ladugården med att rensa på foderborden, det vill säga; genom att springa och skälla i hög fart på foderbodet få korna att rygga tillbaka, så att man kan stänga för, då exempelvis utfodring ska ske med maskin. Likaså om någon ko ska flyttas får Agnes vakta mittgången så att kon inte smiter fel väg. När kon passerat Agnes, får hon i uppgift att springa runt hela besättningen för att mota in kon i rätt bås.

Nu är det här inte något ovanligt arbete för en västgötaspets, utan den har i långa tider använts för att på olika sätt valla nötkreatur. Örjans morfar hade på 1920-talet en västgötaspet, som arbetade, men det ansågs inte vara så märkvärdigt. Och sä är det än i dag, det finns många som i det tysta används i arbete hos jordbrukar runt om i landet.

SKILLNAD ATT VALLA FÅR OCH KOR

På en tjurseminstation använde man en västgötaspets som nattvakt för tjurarna. Kom inte hunden och hälsade på morgonen visste de att en tjur slitit sig under natten, för då satt hunden och vaktade bakom fribrytaren.

Örjans äldsta tik, Falkboet Nilla, är officiellt vallprovsmeriterad. Hon är den enda västgötaspets som har godkänt vallhundsprov enlig SVAK:s modell (Svenska Vallhundsklubben). Det provet utförs på får och det är långt ifrån samma sak att valla får och kor.

- Får klämmer ihop sig när hunden kommer, det går inte med kor. Om korna kom så nära sklle de börja bråka och slita upp varandra med hornen, menar Örjan Skoglund.

Gäller det att flytta ett sextiotal kor från en fålla till en anna, så skickar Örjan Nilla att hämta korna och driva dem till sig. Nilla vallar då ett tio tal kor åt gången.

- Det gäller att för hunden att trycka på rätt ko för att få dem i rörelse mot mig, berättar Örjan.

I och med att Nilla hämtar grupper av kor, så hinner ttill exempel kor i olika rangordning komma in på rätt plats i den långa rad av kor som kommer gående till den nya fålla. Det här innebär att hunden måste arbeta självständigt och inte hela tiden vara beroende av kommandon från sin förare. Ytterligar en skilland i arbete med kor och får.

- Jag styr hastigheten på hunden och bestämmer vart djuren ska drivas. Sedan ska den göra jobbet, men samtidigt ge akt på mig om jag ändrar mig säger Örjan.

KVIGOR SVÅRA

För att kunna dokumentera och bevara de här vallningsegenskaperna hos västgötaspetsen så har man inom specialklubben Västgötaspetsringen utarbetat en mall för bedömning av hundarnas arbete. Örjan Skoglund fungerar som domare i det sammanhanget.

- Tyvärr så har inte så många hundar bedömts än. Vad jag gör är att följa och beskriva hundens arbete hemma på sin gård under en dag, hur den hämtar, driver och så vidare samt samarbetet med föraren. Det är inte fråga om tävlingsbedömning utan mer en anlagsbeskrivning av västgötens vallningsegenskaper.

Det gäller att hundarna är utrustade med rätt psyke för att rå på korna. Att Nilla har det är ställt tom allt tvivel. Hon behärskar occkså en betydligt svårare konst än att valla kor och får, hon klarar även av kvigor. Med hjälp av henne kan Örjan både skilja ut en kviga ur en flock och få den hämtad till en speciell vagn, en så kallad finka. Om man vet vilka besvär som brukar vara förenade med att hämta kvigor från grönbete och hur många man som behövs, förstår man vilket värde Örjan sätter på sina arbetande hundar.

Att Nilla nu är så duktig innebär inte att Agnes, ens med lämplig dressyr, blir lika bra.

- Hundarna är individer och det gäller att få varje hund att fungera på bästa möjliga sätt. Man måste försöka förstå situationen och låta hunden sköta uppgiften på sitt sätt och anpassa sitt eget agerande därefter. Man ska tänka på att både hund och människan använder mycket kroppsspråk som fungerar. Till och med korna reagerar på minspel, menar Örjan Skoglund

TEXT OCH FOTO: BO CRONERT